|
|
|
Denna sida uppdaterades |
Inget
annat landskap i Sverige liknar Bohuslän. Västkustens hårda berggrund av
graniter och gnejser slipades ner av istider. Landhöjningen lyfte fram en skärgård
full av sprickbildningar som därefter genom årtusenden spolats ren av västerhavet.
I väster ligger holmar och skär som vågbrytare och innanför öarna ligger
djupa seglingsbara fjordar och vikar. Sprickbildningarna
i kustlandet fylldes av leror och bildade bördiga dalar skyddade av höga berg.
Åarna gav med sina naturliga hamnar lä för storm och sjö. Västerhavet med
sin rikedom av fisk och musslor och klimatet med milda vintrar gjorde att
landskapet mycket tidigt befolkades. Hamnen
med det skyddade läget blev också den plats där bebyggelsen växte upp. Där
byggde sedan söner och släktingar i kommande led sina hus. Närheten till
hamnen samt skydd för hav och stormar begränsade möjligheterna till boende
och stugorna måste byggas mycket tätt. Naturen bestämde ofta var stugan
skulle ligga. Man kan se hur bergutsprång eller branter styrt utseendet på
husen. Gullholmen är ett exempel på hur begränsningen av mark gjort att husen
placerats mycket tätt och där många gator och gränder endast är framkomliga
med en eller tvåhjuliga lastfordon. Båten
och havet var de viktigaste förutsättningarna för kustbefolkningen. Havet gav
fisk och båten gav möjligheten till fiske. Detta sysselsatte så gott som
alla: fiskare, sillsalteriarbetare, sjömän i fraktfart, handelsmän ja listan
kan göras mycket lång. Precis som bebyggelsen i fiskeläget koncentrerades
kring hamnen och bryggor så blev det även en naturlig hamn- eller sjönära tätbebyggelse
i samhällen och städer efter Bohuskusten. I upplandet på de största öarna
samt trakterna innanför kusten i jordbruksbygden låg en gles gårdsbebyggelse
som smög in under de höga och branta bergen för att lämna så mycket åkermark
fri från byggnader som möjligt. Med slingriga vägar som gick längs åkertegar
och genom bergens sprickbildningar och sammanband landskapets inland och kust.
|
